De senaste dagarna har varit helt sinnesjukt intensiva. Jag försöker balansera jobb och mammaledighet, och det är ärligt talat tuffare än jag trodde. Det är som att hjärnan aldrig riktigt får vila – ena stunden är jag mitt i ett samtal eller ett möte, nästa stund en närvarande & samlad Mor Jag märker hur mycket jag vill göra allt bra, både för barnen och jobbet, men känslan av att aldrig riktigt räcka till finns där hela tiden. Och det är nog det som tar mest energi – inte själva jobbet, utan tanken på att man kanske inte gör tillräckligt. Missförstå mig rätt – jag har sjukt kul, men jag kämpar också med allt det nya som kommer med en bebis. Vad är era erfarenheter? Hur hittar ni balansen mellan jobb, familj och att bara få andas ibland? Nu väntar en ny vecka med möten och möjligheter. kram, M
