Jag träffade David för första gången på ett jobb runt 2012. Då som vänner och fem år senare blev vi ett par. Jag hade svurit på att aldrig dejta en kock och titta på mig nu, gift med en. Inget illa med kockar, med jag gillar att bredda mina vyer. Även om vi båda älskar yrket och framförallt matlagning och råvaror så hänger vi inte mycket på krogar. Jag tror att det ligger mycket i att vi redan är så mycket på restaurang i yrkeslivet och på vår lediga tid vill vi njuta av hemlagad mat. Jag måste säga att jag är otroligt bortskämd när det kommer till att bli bjuden på mat av min man. Han är verkligen grym på att lyfta vardagen med sin otroliga matlagning. Jag tror vi ser på mat på samma sätt men ändå lite olika. Vår likhet är nog att vi har ett öga för detaljer och gillar att lyfta råvaror för vad dom är. Nu när jag tänker på det känns det otroligt romantiskt, att hitta någon som kan se och uppskatta samma saker. Vilket kan bidra till en större förståelse för varandra eller att bara få känna sig sedd. På tal om romantik fick jag mig en 3 rätters av David som jag sent ska glömma. Till förrätt så enkelt och gott med chark, burrata toppad med olivolja och peppar, tomat med basilika och rostat bröd. Och varmrätten en havskräftspasta med chili, det va en absolut dröm. David köpte havskräftor, skalade dom, kokade en snabbfond på skalen som sedan blev en pastasås. Hög syra, het utan att bli stark och mycket svartpeppar, krämig och len. Nu när jag skriver om detta vattnas det i munnen och jag längtar tillbaka till just den stunden. Mat är verkligen magi, det kommer jag aldrig sluta tycka. Till dessert vart det stekt persika med karamell och creme fraiche. Ni hör ju, jag är en lycklig kvinna.
