Den här veckan har susat förbi, och att jag redan är i vecka 30 av graviditeten känns helt overkligt. Förra gången minns jag hur medveten jag var om allt — jag skrev förlossningsbrev, planerade inköp in i minsta detalj och packade BB-väskan i god tid. Den här gången ser det lite annorlunda ut. Fokus har legat på så mycket annat — vi står mitt i en flytt, jag har en treåring att ta hand om och driver dessutom eget företag. Det säger ju sig självt att dagarna fylls upp snabbt. Sedan jag gick ut med graviditeten har jag blivit överöst med så mycket kärlek och fina meddelanden. Det värmer verkligen. Jag fick till och med hem ett fantastiskt PR-bud från BabyBjörn! Kunde inte låta bli att gå loss på det mest stereotypiskt gulliga — vi väntar nämligen en till flicka, så självklart gick allt i rosa. Tror faktiskt att det kommer passa perfekt in i estetiken i vårt nya hem också. Men låt oss prata om något jag inte nämnt så mycket tidigare — maten. Eller snarare, bristen på mat. Jag har (eller hade) hyperemesis, en diagnos som innebär extremt illamående, kräkningar och yrsel under graviditeten. De tre första månaderna var otroligt tuffa. Jag låg i princip sängliggande, och fick till slut åka in för att få dropp eftersom jag inte fick i mig tillräckligt med mat eller vätska. Det är verkligen ett fruktansvärt tillstånd som påverkar hela kroppen – och psyket. Men tack och lov har det vänt. Med rätt medicin och lite tid har kroppen börjat hitta sitt lugn. Jag mår så mycket bättre nu och kan till och med njuta av att laga mat igen, något jag längtat efter så länge.kram, Marion
