Att laga mat behöver inte alltid vara ett projekt. Det behöver inte börja med en vision, följas av flera moment och avslutas med disk upp till armbågarna. Ibland räcker det med att öppna frysen, ta fram något som redan är gjort, och bygga vidare därifrån.I sådana lägen, när orken tryter är fuskrätter guld värda!Min enkla regel är att det alltid får finnas minst en färdig komponent. Något som redan är gjort. Något som bär upp resten. Sedan lägger jag till det som finns hemma och låter det bli tillräckligt.Här är tre rätter som har blivit återkommande hos mig. PotatisbullarJag gör nästan alltid mina potatisbullar i våffeljärnet. De blir tunnare, krispigare och får en yta som gör hela skillnaden. Det är något med krispigheten och mönstret som lyfter dem från vardag till något mer genomtänkt.Ibland äter vi dem precis som de är, med lite smör och salt.Andra gånger toppar jag med:- En klick smetana.- Lite löjrom.- Finhackad rödlök. Kimchi-soppaDen här soppan är min snabbaste väg till något som ändå känns genomtänkt.- Färdig kimchi.- Färska eller frysta kycklingdumplings.- En sked miso i buljong.Jag låter det sjuda tills smakerna möts. Ofta river jag över en morot eller lägger i det som finns hemma såsom svamp, salladslök eller spenat. Behövs mer mättnad åker ris eller nudlar ner. TomatsoppaHela tomater på burk är en genväg jag alltid har hemma.- Jag fräser lite lök, låter tomaterna gå med och brytas ner. - Tillsätter en skvätt vinäger, salt och peppar. Toppar sedan med hackad gurka och tonfisk från burk. Det är enkelt, salt och fräscht på samma gång.Och om det finns ork över? Servera med frasiga våfflor! Blanda ihop färdig våffelsmet och laga i järnet medan soppan puttrar. Sjukt nog är den färdigköpta godast!! Jag tror att vi ibland gör det onödigt komplicerat för oss. Som om allt måste vara genomtänkt för att vara värdefull. Men det är inte alltid ambitionen som avgör hur en måltid känns. Ofta är det närvaron.Fuskrätter är inte ett tecken på att vi inte bryr oss. Det är ett sätt att hushålla med energin, så att den räcker även till resten av livet som pågår parallellt. Ett sätt att låta maten få ta plats i vardagen utan att ta över den.KRAM!!
